Andreas Martin-Löf är den visionära arkitekten och designern vars skapelser har bidragit till att sätta Stockholm på kartan som en arkitektonisk banbrytare. Han har en medfödd förståelse för byggnader, miljöer, material och hantverk, och hans hem är i ständig utveckling. I sitt sommarhus Aspvik har Andreas skapat en fristad där gammalt möter nytt. Följ hans arkitekturresa på @amlamlaml.

Vad betyder ditt hem för dig?

- Ett hem är i allmänhet en plats att koppla av och anpassa över tid med saker du älskar. Jag är lite av en samlare och tycker om att samla föremål som så småningom kan bli nya produkter. Mina hem är ständiga, pågående projekt – förlängningar av mig själv som utvecklas och förändras. Som arkitekt fyller mina hem olika funktioner: de är både trygga fristäder och experimentella utrymmen, samt utställningsmiljöer som har bidragit till att bygga upp min verksamhet.

Berätta om ditt sommarhem, Aspvik, som visas på bilderna.

- Jag byggde Aspvik som ett litet hus för semestrar. Men det har blivit ganska populärt i olika tidningar, tvärtemot min ursprungliga avsikt. Vissa arkitekter tycker att det är svårt att designa för sig själva, men jag känner tvärtom. Varje hem jag skapar åt mig själv illustrerar vem jag är vid den tidpunkten i livet, vilket möjliggör uppdateringar och förändringar över tid när jag utvecklas. När jag byggde Aspvik 2013 kände jag mig mer kaotisk och designade det som en låda i obehandlad plywood. Nu ville jag ha en mer sofistikerad look, så jag betsade all plywood i en mörkare, honungsfärgad nyans.

Hur skulle du beskriva din design- och inredningsfilosofi?

- Varje generation arkitekter måste ha egna idéer för att inte bara upprepa historien. När jag var ung var ”the clear cut”, en tydlig uppdelning mellan gammalt och nytt, väldigt trendigt inom arkitektur. Jag har däremot alltid varit mer intresserad av en mjuk övergång mellan då och nu. Tänk dig en tusen år gammal mur av tegel. Mitt bidrag till arkitekturen är som ett nytt tegel, genomtänkt och varsamt placerat, som blir en del av muren. Jag får ofta uppdrag att skapa mjuka övergångar mellan gammalt och nytt och att renovera och bygga om gamla hus. Kontext är alltid avgörande, att förstå platsen och att placera rätt sak på rätt plats är något jag tycker att jag excellerar i.

Hur har du valt produkter och inredning till Aspvik?

- Det är en blandning av gammalt och nytt. Jag väljer saker jag gillar och designar mycket av hemmets inredning själv. Däremot finns det två tydliga referenser. Mitt hus är byggt på en tomt där mina farföräldrars gamla hus står, så allt har en stark koppling till det. Det huset har ett kinesiserande torn från tidigt 1900-tal med röda väggar och svart inredning, samt en tillbyggnad från 1960-talet. Det nya huset innehåller delar som är samplade från det gamla. Den andra tydliga referensen är den amerikanska västkustarkitekturen och Case Study-husen. Till exempel hänger Aspvik ut över ett stup och den honungsfärgade lasyren refererar direkt till Case Study-husen. Inredningsmässigt har jag faktiskt mycket från Singular eftersom jag gillar deras saker väldigt mycket.

Hur började ditt intresse för arkitektur och inredning?

- Jag vet inte om mina föräldrar gjorde det avsiktligt, men vi bodde i en charmig men sliten lägenhet i Vasastan när jag var liten. Mitt rum hade sprucken limfärg i taket. Jag skämdes för mina vänner och tänkte att så ville jag inte ha det när jag blev stor. Det kanske gjorde att jag ville lära mig mer om byggande. Jag har alltid varit en sådan som pillar och fixar med saker, bygger lampor och samlar på skräp. Från början ville jag bli möbeldesigner, men livet tog en sväng via arkitektur innan jag också blev formgivare.

Vilket är ditt favoritsmaterial?

- Jag har gått igenom faser med olika material för att lära mig förstå dem bättre. Det började med glas eftersom min faster är glaskonstnär. Sen kom träbearbetning och de två senaste materialen jag har fördjupat mig i är metall och sten. För mig kommer varje material med flera tillverkningsmetoder som jag vill förstå. Sten för med sig stenhuggning, metall för med sig smide och trä för med sig träbearbetning. Att lära sig hur man bearbetar ett material gör det på riktigt intressant.

Vilket är ditt favoritrum hemma?

- I stan bor jag i en stor gammal funktionalistisk lägenhet på Kungsholmen och favoriten är definitivt mitt 3,5 x 11 meter spegelgalleri. Det är som en inre hall med speglar som speglar Norr Mälarstrand och vattnet utanför. På landet är det övre rummet som är vardagsrummet, där man sitter i trädtopparna med utsikt över Torsbyfjärden. Men sovrummen, där det känns som att man sover i en trädkoja, är också favoriter.

Vad inspirerar dig?

- Jag inspireras av verkligheten. Jag observerar hur saker tillverkas, speciellt förr när hantverket hade en större roll i byggandet. När allt var fullt ut hantverksmässigt tillverkat istället för prefabricerat. Att förstå komponenterna som måste finnas för att bygga ett hus och att få dessa delar att komma samman till en sammanhållen helhet inspirerar mig dagligen i arbetet. Jag tror att många glömmer bort komponenterna och tror att design handlar om något annat. För mig är arkitektur väldigt hands-on – att förstå material, hantverk och olika sätt att lösa saker, och jag tror att det är nyttigt om den här praktiska aspekten kommer tillbaka till yrket. Att bygga ska inte bli för pretentiöst.

Doftljus

Det är intressant att man kan göra skålar av ljusen när de brunnit ner. Jag har till exempel gjort matskålar till min hund Vincent. Det är ett cirkulärt och modernt sätt att tänka, att ge produkter ett andra liv och förvandla dem till något nytt.

Herrjacka i nylon

Det här är en riktig favoritjacka som jag använder väldigt ofta. Tydligen är nylonet detsamma som Prada använder, även om jag kanske inte fick säga det, haha.

Knivar i rostfritt stål

Jag är ingen foodie, men jag lagar tillräckligt mycket mat för att behöva vassa knivar, och dessa är otroliga. Dessutom är hantverket med trähandtagen vackert.

Handgjord stänkt keramik

Jag brukade ha enfärgat porslin, men ett sommarhus ska kännas som ett sommarhus. När jag såg den stänkta keramiken insåg jag att det ger en helt annan känsla. Det är viktigt att dricka kaffe ur en annan kopp på landet än i stan.